Under hösten och vintern gjorde GMC massor av provkörningar på motorcyklar från Kawasaki, Triumph och KTM som vi nu har samlat ihop lite text och tankar om.
För att förstå utvecklingen och nuläget för Kawasaki behöver vi backa bandet till 2004 då 10 topplistan på motorcykelförsäljningen enbart innehöll custom modeller. Från Kawasaki var storsäljarna VN800, VN1600 Classic, MeanStreak och så var det även hos GMC.
2005 släppte Kawasaki ER-6N, en smidig 650 med körglädje för 59.900kr. Innan det var de flesta volymhojar ganska trista att köra. Oftast trötta och kallades för insteghojar, självklart fanns det några undantag.
Den gick direkt upp på första platsen, bakomvarande var fortfarande custom maskiner. Men så skulle det inte se ut länge till.
Alla ville nu tillverka små roliga maskiner och det kom helt nya kunder in i butikerna framförallt i Sverige. Många andra märken knöt nog näven i början men jag tror de ska vara glada för att ER-6N kan ha räddat motorcykelbranschen, custom motorcyklarna fasades nämligen tyvärr ut en efter en hos många av de japanska tillverkarna åren därpå. Endast H-D ångade på och visade fortfarande bra siffror. Men de vet att en dag måste de ha en plan B ifall även deras kunder kommer på att ingrediensen kvickt chassi måste vara en del i paketet. Och man ser prototyper och nya idéer då och då från dem.
Många andra fler körglada modeller kom också i kölvattnet efter ER-6N. Detta har man även sett i andra verksamheter. Det behövs ibland en injektion av nytänkande för skaka liv i något gammalt. Men grundkravet är såklart att injektionen gör att den som ska äga, köpa, bygga, äta eller liknande på andra sidan blir lyckligare. Man har sett hur produkter ibland har försökt tvinga fram något som ingen blev glad av eller inte fungerar i just det området man håller till i.
Ekvationen är: Kunden upptäcker vad han vill ha och tillverkaren producerar på efterfrågan eller så bygger tillverkaren något som de tror ska funka och kunderna tror på idén och handlar. Men när både köpare och tillverkare samtidigt förstår vad som kommer att fungera brukar det bli riktigt bra. ER-6N var ett bra exempel på det.
Tidigare så behövdes det en sporthoj för att man skulle få tillgång till ett kvickt och roligt chassi med bra bromsar, men nu är kartan ändrad. Idag har nästan alla stora märken hojar som fungerar bra och har någon form av körglädje. Självklart finns det undantag, men i det stora hela kan de flesta få tag på en bra motorcykel i olika prisklasser om man är ute i god tid. Annars är risken att man inte får den hoj man vill ha. Förr var det vanligt att det fanns stora lager och sen kördes det kampanjer. Nu har mc fabrikerna blivit duktigare på att tillverka just vad handlaren beställer och det är där du kommer in i bilden.
Vet inte handlaren att du vill ha just den modellen, kanske han inte tar hem den. Men sen kommer det ju alltid att finnas för många av någon modell på vissa ställen som behövs säljas ut inför hösten. Visst kan det göras klipp men det stör också inbytespriser och kan ställa till det för den som köpt sin motorcykel för ordinarie pris. Och det är egentligen inget som någon vill.
Kawasaki Alicante, Spanien
2020 finns det en glidarmaskin hos Kawasaki och den finns även med i topplistan, Vulcan S. Men den är lite mer av en hybrid och passar bäst utan fransar. Gissar på att det kan dyka upp något mer där i framtiden. Skulle varit trevligt om det fanns en Vulcan 900 S, men eftersom Kawasaki inte har någon motor som passar ett sådant chassi får vi nog drömma en stund till.
En sak som vi har märkt är att Vulcan S uppskattas av alla som provkör den, men de få som tackar nej till en provkörning gör det efter att de hört att det var 650 kubik. Detta har med att göra att det fortfarande är lite kubiksfixering kvar just i custom stuket som de andra segmenten har lyckats tvätta bort.
Men det var varken den eller Vulcan S som jag skulle provköra nu utan den uppdaterade efterföljaren till ER-6N som nuförtiden kallas Z650 och tvillingen Ninja 650. Vi fick även köra nya Z900, ZH2 och Z1000SX.
Ninja 650 var den maskin jag försökte undvika till en början men upptäckte för varje gång jag fick nyckeln hur mycket körglädje den har. Så länge det svänger så finns det inte mycket att klaga på. OK! Inga framhjul i vädret och lite trångt om man är superlång eller ska åka två, men en riktigt prisvärd skojig hoj.
Z900 visste jag hade fått fina uppdateringar och det stämde riktigt bra. Första passet på den kom jag på mig själv att jag skulle kunna äga den här själv, mer behöver jag inte ha såvida jag inte ska åka långt, ha passagerare, eller köra grus. Den kostar också ca 80000kr mindre än ZH2 men vill ändå köras på bakhjulet som också är viktigt för några av oss, det ska inte vara för krångligt. Idag är det alldeles för många hojar som det ska tryckas på en massa knappar innan.
Men det var ZH2 som var den stora snackisen och så klart den som var grymmast att köra, lika stabilt och tryggt chassi som Z900 men med Kawasakis kompressormotor monterad.
När jag var på Kawasakis fabrik i Japan för ett par år sedan fick jag reda på att Kawasaki jobbar med flera mindre modeller med kompressormotorer, men i år är ZH2 som kommer att vara på tapeten. Det är en motorcykel som man bara måste provköra. Motorn drar snällt och jämt men man har ändå känslan av det är alldeles för mycket tryck vilken gör den otroligt underhållande och lättkörd.
Sen var det dags för nya Z1000SX. Det är paketet touring vänligt kombinerat med en mjuk, len och stark motor som gör hojen till vad den är och såklart den fina quickshiften. Du kan åka 8 timmar om dagen körandes aktivt utan att bli trött på Z1000SX.
Visst finns det några maskiner till som prickar in sig precis på den kombon som t.ex. KTM 1290 Super adventure som jag kör mycket själv på, den har du även möjligheten att köra grus på och är sporthojskul när det svänger mycket. Nya BMW R1250 GS som jag körde för några veckor sedan är också en riktigt bra motorcykel men kostar därefter. Underligt nog så är begagnatpriserna på dessa fortfarande skyhöga. Mycket har såklart att göra med volym, marknadsföring och såklart mun till mun metoden eftersom många äger den och är jättenöjda. Det är inte rimligt att man ska kunna sälja en motorcykel som gått 3000 mil och är 3 år gammal till samma pris som en helt ny Z1000SX. Och det bästa av allt är att den alltid fungerar, under 17 år som Kawasaki återförsäljare så kan jag endast komma på ett fåtal garantiärenden som fört med sig lite mer arbete för oss.
En gång var det för mycket klarlack på ramen så att när man satt ner så fick den jordning och reste man på sig så stannade den, kunden fick en ny hoj av Kawasaki så vi kunde leta efter felet när vintern kom.
Ett annat fall var när Kawasaki glömt svetsa fast ”öronen” till motorbågarna på ramen på en VN 1600 Classic Tourer och kunden fick tillbehör för 10.000kr som kompensation. Ett halvår senare fick dock kunden en ny hoj istället och fick behålla tillbehören. Ja ni hör ju!
Men tillbaka till Z1000SX, är du inte ute efter en ”äventyrshoj” så är den närmast perfekt för sitt uppdrag. Motor och växellåda inkl. quickshiften är mycket lenare än dyrare adventuremaskiner. Det är lätt att tro pga. av designen att det är ren sporthoj som man sitter framåtlutat på, men så är inte fallet. Den har en riktigt behaglig upprätt körposition med nästan all elektronik som vi är vana vid på moderna motorcyklar.
Vill du kliva upp ett steg till mot kombinationen lyxtouring/äventyrs motorcyklar tycker jag du ska provköra Triumphs Tiger 1200. Den har en bekvämare känsla över sig och är inte lika busig som andra hojar. Men vill man ha elektrisk justerbar ruta, silkeslen motor och glida mil efter mil i lyx är den ett ruskigt bra val. Det är faktiskt en av de motorcyklar vi sålt mest under början av 2020 tillsammans med KTM:s 790 Adventure R och Triumph Rocket 3 som Anders Ericson på GMC har provkört.
Göran Widing GMC Karlstad
Triumph Faro, Portugal
Jag (Anders Ericson) har precis kommit hem från Portugal med provkörning av Triumph nya modeller. Vi fick köra nya Tiger 900 GT/Rally, Thruxton RS, Street Triple RS och Rocket 3 R/GT.
Street Triple RS har fått positiva uppdateringar, den har ett vassare chassi och en motor som drar ännu bättre genom registret än tidigare. Den var roligast att köra på de slingriga bergsvägarna. En riktigt vass konkurrent till KTM 790 Duke och Kawasaki Z 900.
Thruxton RS är en uppdaterad Thruxton R med vassare motor och uppdateringar på utseendet med bl.a. svart motor, svarta fälgar. En tuff hoj som blivit ännu coolare. En riktigt fin och underhållande hoj som också den blev en favorit.
Rocket 3 var den hojen man såg mest fram emot att köra. Mycket kanske för de lovord den fått från pressen men också att den har den häftigaste motorn i hojvärlden idag, det är en brutal best. Motorn är den grymmaste jag testat nån gång, den har sån kraft på alla varvtal, ändå så otroligt lättkörd. R modellen är kanske för den som vill ha ett litet coolare utseende, samt vill ha lite roligare när det svänger medan GT är lite mer avslappnad att köra med. Den var inte heller dålig när vägen svänger såklart, men vem man än väljer så kommer man ha ett stort leende hela tiden. Det är bara att gratulera de som beställt en.
Tiger 900 hade stora krav på sig eftersom 800an är en mycket bra hoj idag. Nu känns det att Triumph har höjt ribban ytterligare några snäpp. Konkurrenterna har verkligen fått något att fundera på. GT modellen har fått ett vassare chassi samt en motor som är lika stark i botten som på topp, även ljudet har blivit ännu härligare. Den känns som en större hoj, men är smidig och lättkörd som en 600. Den tror jag att många som kör 1200 kubikare kan tänka sig. Rally modellen är mer för den som vill åka lite mera åt grushållet. Den blir lite högre, med lite bredare styre men fungerar lika bra på ren touring åka som GT:en. Nu fick vi inte åka grus men den känns betydligt mer kompetent än 800an. Det märktes när man stod upp och körde, den har bättre balans och blivit smalare runt bränsletanken så man har bättre kontroll på den. Sen har ju Tiger 900 fått bättre elektronik av körlägen, fjädring, sittposition och bromsar.
Vi alla som var med och körde hade samma leende när vi var tillbaka till hotellet och kunde bara konstatera att Triumph verkligen lyckats bygga hojar i världsklass. En mycket stor nöt att knäcka för konkurrenterna.
Anders Ericson GMC Karlstad
KTM Malaga, Spanien
KTM 890 Duke Den absoluta favoriten på små knixiga vägar. Otroligt lättkörd motorcykel med ett mjukt och fint vridmoment och hanterbar effekt för både erfarna och oerfarna åkare. Vibrationsfri motor, vilket gör körningen otroligt trevlig och följsam på långa sträckor och krokiga vägar. Motorcykeln har en bra sittposition, framförallt för mig som är lite längre (1,84m) och det är lätt att förflytta sig från sida till sida vid mer aktiv körning. 890:n är till skillnad från 1290:n Superduke R, mycket mer lättkörd tack vare den lägre effekten vilket ger föraren en härlig körkänsla och otroligt bra kontroll över motorcykeln.
Vid en jämförelse med ”lillebror” KTM 790 Duke är skillnaden markant framförallt när det kommer till effekt och chassi, där 890:n är mycket lättare än 790:n (15kg). Detta påverkar, återigen, smidigheten i körningen samtidigt som motorn är stark med hög effekt.
KTM Superduke 1290 R Den här motorcykeln passar perfekt då man vill köra längre sträckor tack vare den härligt avslappnade sittpositionen, det justerbara styret och de justerbara fotpinnarna. Detta gör att man kan anpassa motorcykeln till föraren och uppnå högsta möjliga bekvämlighet. Tillsammans med den mjuka och komfortabla sadeln så är denna hoj en dröm på långa sträckor, där avståndet mellan A och B är längre. Förutom detta så är den stadig att köra, både lättkörd och lättsvängd trots effekten på motorn. Jämfört med tidigare årsmodeller är denna lite lättare i motorn (0,8 kg) och har ett helt nytt chassi.
Bekvämligheten till trots, så är detta trots allt en race hoj vilket gör att du kan maxa effekten i motorn när du vill testa den på racebanan. Funkar alltså fin fint både på väg till banan och självklart när du vill jaga varvtider!
KTM 390 Adventure Denna motorcykel passar perfekt till föraren som är ute efter en lite smidigare och mer lättkörd hoj. Effekten till trots hänger den enkelt på de stora motorcyklarna på kurviga vägar utan några större problem, tack vare det lätthanterliga chassit.
Motorcykeln är lättsvängd, härlig att köra på grusvägar då effekten passar perfekt, dock aningen nervös vid högre hastigheter på större vägar. Även sittpositionen är bra också för längre förare, bra benvinkel och ett högt styre som gör det härligt att stå upp när man sladdar på grusvägar. Slutligen är det en bra allround motorcykel som fungerar bra på alla underlag, ytterligare en fördel är den stora tanken som gör det möjligt att åka på lite längre turer.
Pontus Lüppert GMC Karlstad
