Vi anlände till KTM Spanien i Barcelona för att köra nyheter som 1090 Adventure, 1290 Super Adventure S och 1290 Superduke R.
Vi fick börja med att se deras fina faciliteter utanför Barcelona där våra provkörnings hojar stod. Alla var ivriga att komma iväg, vi skulle få köra slingriga vägar uppe i bergen i 4 timmar.
Vädret var perfekt, sol och c:a 22 grader.
Jag fick äran direkt att köra 1290 Super Adventure S.
Vi körde ca 10 minuter motorväg sen bar det av på slingriga vägar som man nästan mötte sig själv. Första intrycket var, har de byggt en sporthoj? MC:n var grym på dessa vägar, styr in som en sporthoj men ändå lättkörd och bekväm.
Man hade inga problem att följa tex 1290 Superduken. Men apropå guiden vi hade, han bara försvann. Fick reda på efter turen att han var flerfaldig GP vinnare i Spanska mästerskapen i roadracing.
Efter många mil och några stopp fick vi stanna i utkanten av en by på ett industri område. Där hade KTM Spanien en verkstad för testning av deras enduro hojar.
Där skulle vi byta hojar och titta på Sam Sunderlands Dakar vinnare hoj från i år. En special byggd hoj med 450 motor. Riktigt häftig hoj med många special detaljer, man fick nu ännu mera respekt för dessa Dakar förare.
Sen var det dags igen, jag fick köra 1090 Adventure. Man hade ju nu referenser från 1290 Super Adventure S, så den hade ju lite att leva upp till. Men 1090 var otrolig smidig med en pigg motor. Tyckte nog den var ännu roligare på dessa kurviga vägar och hade suverän komfort trots saknaden av elektronisk inställbar fjädring. En klar stor överraskning, inte för att den gamla 1050 var en dålig hoj. Men den kändes som några steg till.
Efter ytterligare någon timmes körning var det dags för 1290 Superduke R.
Nu började man känna av att man kört hoj i ca 3 timmar plus man hade ju inte kört hoj sen i höstas. Och nu skulle man tygla en 1290 Superduke R på dessa vägar.
Har ju kört hojen förut, men då på svenska raka vägar. Och det som jag alltid reagerar på denna hoj är hur lättkörd och bekväm den är. Man sitter ju praktiskt på en bomb.
På dessa vägar kunde man ju bara utnyttja några procent av denna best. Men turen blev mycket underhållande ändå. En grym hoj med hur mycket effekt som helst men ändå så lättkörd och bekväm. Man blev kanske lite tröttare i armarna efter ett tag eftersom man inte kunde låta bli att gasa ur den hela tiden.
När vi kom tillbaka efter turen pratade man runt lite om hojarna vi kört med kollegorna och 1090 Adventure var den hoj som de flesta hade som favorit för den här sortens körning bland bergen. Den har inte fått den nya fina instrumenteringen eller den starka motorn som 1290 Super Adventure S har men den ändå min favorit på denna resa.
Men efteråt nu när man skriver detta på flyget hem med lite eftertanke så måste man imponeras av KTMs Adventure modeller, bekväma, lättkörda och pigga. Man kan ju välja en och bara börja toura runt, eller låta den bli en ren sporthoj om man vill. En sak som är helt säkert är att KTM verkligen kan bygga hojar som är gjorda för att köras.
Anders Ericson
GMC Karlstad AB
