Äntligen!

By juni 1, 2018Uncategorized

Äntligen har jag fått köra nya Triumph Tiger 1200 på en lite längre tur iklädd det nya Gore-Tex stället Malvern från samma märke. Den tilltänkta provkörningen i Spanien blev inställd på grund av vädret ville annorlunda.

Jag har kört BMW R1200GS i drygt åtta år för att det är så himla kul att åka och sladda med en stor Adventurehoj med massa effekt och härligt vrid som man kontrollerar med gashanden. Den påminner mycket om känslan jag har när jag kör på min tävlingsmaskin KTM 500 EXC-F. Den är så finkänslig att man kan kontrollera bakhjulets sladdande utan att man tappar kontrollen.

BMW ville även att jag guidade de svarta turer på Adventuredays i Säfsen på en R1200GS så att man kunde visa kunderna att det gick att köra en stor cykel även utanför asfalten (se en film som jag gjorde här) men jag smygrullade alltid ut en KTM någon dag så man fick köra av sig lite. Men jag tycker inte allt runtomkring Adventuredays är riktigt lika roligt längre, åkningen är fortfarande kanon och det är alltid roligt att sitta på en stubbe ute i skogen och prata med de andra om vem som hade coolast sladd över krönet.

Om jag jämför Triumph Tiger 1200 mot KTM 1290 Adventure som jag körde hela förra sommaren, så var det spännande att få klä på sig och glida iväg på Tiger 1200:an. Den är mer touring än de övriga märkena jag kört och mycket krut har lagts på komfort och det märks. Den har en pigg motor med härligt ljud, elektrisk vindruta, värmesadel, värmehandtag, TFT skärm, växelassistent, semi-aktiv fjädring och är nyckelfri.

Det nyckelfria systemet har sina nackdelar om man är ovan med det. När jag kom till macken för att tanka så hade jag glömt sändaren ”nyckeln” bak på hojen där den behövs för att lossa sadeln(som är höj och sänkningsbar), men det är sådant man vänjer sig med. En sak som Triumph är ensam med är att det går att stänga av sändaren så att signalen inte kan kopieras.

Tigern är stabil och det är verkligen en hoj att åka långt på och när det börjar svänga är den alltid med på noterna. Den semi-aktiva fjädringen gör sitt jobb och sväljer det mesta. Jag frågade Triumph för några veckor sen vart man ändrade fjädringen till två personer eller lastade väskor och fick svaret att man inte gör det, motorcykeln känner av hur mycket belastning den har och ändrar sig själv.

När man väljer körläge (regn, standard, sport, offroad, pro offroad och ett eget programmerbart läge) så anpassar sig fjädring, effekt, gaskänslighet, anti-spin och ABS efter önskat läge. Det går också att ”tvinga” fjädringen i ett annat läge än förvalt. I det personliga läget kan man göra en egen setup och ha en förvald vy av instrumenteringen.

Jag var nyfiken på hur den skulle upplevas på grus eftersom den har en lite annorlunda balanskänsla och en 3-cylindrig motor. Jag valde offroad läget och på den välinformerat TFT skärmen kunde man lätt se vad motorcykeln gjorde i en checklista, sen var det bara att åka. Efter en liten stund kunde jag känna att motor och chassi funkade helt ok men när jag valde pro offroad så hände det grejer. Nu styvade allt till sig och du kunde få den där härliga känslan av att inte behöva sikta på underlaget utan bara köra ditt man ska och kunna slå på gas och gå på relativt hårt med bromsarna. Får jag bara köra den en stund med grova däck så kommer vi bli riktigt bra kompisar.

Det är väldigt tyst bakom styret, nästan inget vindbrus alls och det är skönt att slippa krångla med öronproppar. Den elektroniska rutan är lätt att justera och det är bra om man vill kunna sträcka lite på sig och få bort vindbrus. Det enda negativa som jag hoppas det kommer en mjukvaruuppdatering på är att man måste bläddra i menyn för att får fram just justering av ruta såvida man inte har det läget valt från början. Inget stort problem, men det vore kul om man kunde välja själv i inställningarna att den ska hoppa dit med automatik efter stund.

 

Den nya farthållaren var lätt att justera i menyn. När solen låg på så kom det lite reflexer, men så fort man kom in i ett mörkt parti och skärmen ändrade sig till mörk bakrund så gick det lättare att se. Jag hoppas det kommer en mjukvaruuppdatering även här som gör det möjligt att köra läget även på dagen om man vill det.

Tigern finns i många alternativ och vet man med sig att det inte blir någon aktiv grusåkning utan bara glida fram ska man välja en med gjutna hjul som har ett annat rull på asfalten och är lite billigare. Ska man köra mycket grus rekommenderar jag ekerfälgar som tar upp vibrationer och kan rädda en fälg om man kör på en sten eller liknande.

Jag läste i en mc tidning att någon klagat på Triumph Shift Assist (TSA) (en variant av quickshift men som använder mer info från motorcykeln) var ”för” bra och dom lyckades få i växlar av misstag och en annan tidning skrev istället att det var den bästa ”quickshiften” dom testat.

Med det i åtanke försökte jag tvinga fram ”problemet” och körde med ett tryck på växeln för att se om den hoppade i men fick aldrig i en växel av misstag. Man var helt enkelt tvungen att trycka till lite men då går det som smör vid både upp och nerväxling.

Man blir inte ballast vid grillen när du ställer undan hojen (om du nu gör det), men har flest mil på mätaren när vintern kommer och då passar det bra att det är 1600 mils serviceintervaller.

Jag vet inte fortfarande vilken hoj jag kommer åka mest på i sommar men blir det långtur är Tigern en bra hoj och blir det grus och aktiv asfaltskörning rullar jag kanske fram KTM:en. Men man vet ju aldrig vad som händer i nästa kurva!

Är du osäker själv så är det bästa du kan göra att komma in och provköra lite olika modeller och sen berätta för oss vad du tycker. Då är det mycket lättare för dig att ställa frågor och lättare för oss att svara på dom.

Triumph Malvern

Jag körde i BMW:s välventilerade Ralley ställ i många år. För seriös grusåkning funkade det kanon men när det regnade tog yttertyget in vatten och det blev blött, tungt och svår torkat ifall man skulle köra dagen efter. Stället kylde också ner kroppen när den blev tung och kall.

Under vintern hade jag siktat in mig på ett ställ från Klim, men när Triumph bad mig att testa deras ställ som också har 3-lager Gore-Tex så fick det bli sånt istället. Båda har mjuka D30 skydd som blir hårda vid ”impact” och ett laminerat yttertyg som vattnet lätt rinner av.

När temperaturen steg upp till 27 grader var jag glad att jag öppnat all ventilation, plockat ur foder och satt på mig ett underställ från Halvarsson med outlast i. Det är tusentals med små vaxkulor som öppnar och stänger sig och kyler ner kroppen när det är som varmast och behåller värmen när det blir lite kyligt. Tillsammans med ett 3-lager Gore-Tex ställ så kunde kroppen behålla rätt temperatur, jag skulle dock gissa att svetten kommer fram om ett par riktiga grusdäck monteras och tempot ökades.

Men under vanlig åkning var det inga problem. Min hjälm med inbyggt innervisir var också bra eftersom man kunde köra med det stora visiret öppet och ha innervisiret stängt för att få en bra ventilation. Om det ska köras mer aktivt åker crosshjälmen på med ett par Scott med light sensitive glas som ändrar toning på glaset efter ljuset. Då slipper man vara orolig när det blir mörkt ute och att flugor, grus mm kommer i ögonen.

Ett smart drag av Triumph var att hålla stället rent från blaffiga logos och färger. Nu funkar det till alla hojar och märken och det gör att man kan köpa ett riktigt bra ställ men ändå inte behöva känna att man måste ha en Triumph. Då tycker jag man har lyckats eftersom varumärket i sig själv visar att det kan stå på flera ben.

Ha en go sommar!

Göran Widing

GMC Karlstad AB